Hur trötta vi än blir på en lång regnperiod som hållit på mer eller mindre oavbrutet i sex veckor, så mår växterna bra av det. Öns landskap är i sitt grönaste skönaste tillstånd just nu. Det finns gott om vild sparris som är något av det godaste som finns. Vi tar promenader, Antonella plockar blommor, Giovanna sparris och jag tar lite sporadiska bilder. Grönt är skönt och på Pantelleria lever vi nu helt ut i Fifty shades of green.
Sista tiden har jag deltagit i ett filmprojekt. Det är en dokumentärfilm som spelas in på Pantelleria av Nicola Ferrari och den ska heta ”Paradiso degli altri” vilket på svenska betyder ”De andras paradis”. Filmen handlar om personer som kommer utifrån och som förälskat sig i Pantelleria och bosatt sig där. Människor som gjort stora förändringar i livet för att vara och verka på Pantelleria.Häromdagen var det min tur att bli intervjuad. Det var väldigt ovant och det gick nog ganska dåligt. Nicola som gör filmen är toppen och under sista veckan har vi lärt känna varandra lite grann. När han har filmat mig då jag fotograferar har det känts helt naturligt och ibland kan han säga, ” det du sa nu är jätteintressant, kan du säga det i morgon när jag mickar och vi gör intervjun, men då går det bara inte. Blackout!
Än så länge har jag inte sett materialet och inför det har jag blandade känslor. Jag är ju själv van att vara bakom kameran och fokusera på mina objekt, om det är en maträtt eller ett porträtt. Nåväl, jag tackade ju ja till att vara med. Då jag blev tillfrågad kände jag mig ärad och i alla situationer vill jag, när jag kan ge något tillbaka till ön. Men det brukar oftast vara i form av bilder jag tar, tex när det gäller för ön att marknadsföra sin Passito eller Kapris. Jag skänker fotografier till en bok, som skolan och kyrkan gör för att sälja och använda pengarna till fritidsaktiviteter för de barn vars familjer inte har råd. Är syftet viktigt ställer jag gärna upp med det jag kan.
Jag känner en stor tacksamhet till ön och de människor som jag har lärt känna här. De har tveklöst tagit in mig i gemenskapen och gjort det med värme, nyfikenhet och ett öppet sinne .Pantelleriaborna är oförställda och jag älskar dem för det. De är precis som ön, temperamentsfulla, vackra, starka, vilda ,oförställda och tillgängliga för den som är envis nog att ta sig hit. Tiden på Pantelleria har förändrat mej. Jag har andra prioriteringar och intressen nu.
Min sista filmdag var i tisdags. Nicola skulle filma när jag fotograferade Salvatore Murana. Salvatore är en av de större vinproducenterna på ön och hans Passito är i Italien vida känd. Salvatore är en karaktär och i hans sällskap har man inte tråkigt. Han filosoferar över det mesta och har alltid fantastiska historier att bjuda på. Salvatore ville bli fotograferad i Mueggen med sina vinstockar. Den här tiden på året är tid att beskära dem. Man klipper ner dem med sekatör och om några veckor kommer de att få små gröna skott, som så småningom blir nya vinrankor. När vi var klara så står vi mitt emot varandra och Salvatore drar demonstrativt upp vänster tröjärm som för att se hur mycket klockan är. Och säger ” Nu Signora Anna är det hög tid för lunch”. Jag ser på hans handled där klockan borde suttit men den är tom, så typiskt sicilianskt, som i en filmscen.
Hela mars på Pantelleria har det varit regn och rusk. Storm, hagel blixtar och dunder. Igor och jag började bli uttråkade av att sitta inne och titta ut på haglet. Så en dag när det var lite uppehåll, packade vi picknickkorgen och gav oss iväg på en utflykt i bergen. Min vän Ines ville också följa med. På Pantelleria har vi mycket aktivitet och värme från vulkanen. Som tex naturlig sauna i bergen. Det är grottor där man går in och bastar, på vintern är det värmande välgörande och dessutom är man oftast där helt ensam. Man kan köra bil och parkera på en slätt, sedan är det ca 30 minuters promenad i terräng att för att komma fram till grottan di Benikula. Igor som har problem med bakbenen skuttade på fint, sniffade in alla dofter, jagade en kanin och började gräva en tunnel till Kina. Lycklig hund, lycklig matte. I picknickkorgen hade vi tumma (lokal färskost) god ihop med Pantellerias salta kapris, olivolja och oregano, lagrad getost, plommonmarmelad, marinerad grillad aubergine, hårt bröd och en quinoasallad, te och en flarra rödpang. Enkelt, men mat smakar ju alltid bättre när man är ute och kajkar i naturen.
Utan för saunan är berget format som ett tak som skyddade oss från regnet och utsikten är magnifik, med Monasterodalen och havet framför oss. Vi åt och pratade i timmar, Igor snarkade nöjt på sin bohuslänska fårfäll.
Det började skymma och vi insåg att vi måste börja gå tillbaka innan ljuset skulle försvinna helt, väl framme vid bilen öppnade himlen sig igen. Dunder och brak sedan kom hällregnet.
Sista tiden har jag flängt runt en hel del. Gjort roliga saker som fotouppdrag för Södra Teatern i Stockholm, varit på Marstrand och träffat min familj. Tidningen Solo Italia har publicerat några av mina vinterrecept och satt våra citroner på omslaget. Jag har bjudit matbutiken Cajsa Wargs kunder på bruschetta med kapris och oregano från Pantelleria och haft spännande möten inför nya projekt.
Häromkvällen kom jag tillbaka till Pantelleria. Jag hade tur, inga förseningar och resan Stockholm-Pantelleria gick på en dag, ovanligt bra. Tre flygningar som gick enligt tidtabell, otroligt skönt. Äntligen hemma blev det en brakmiddag, otaliga antipasto, Giovannas kikärtsminestrone med vild ruccola, Bendetteos marinerade oliver, stora fat med nyfångad friterad bläckfisk, sallad med de sötaste av apelsiner och sardiner. Druvorna vi skördade i september är nu vin och det röda blev i år riktigt anständigt. Choklad, frukt och Passito.
Boom, då var man på Pantelleria igen.
Det slår mej att det är ovanligt lugnt i byn, karnevalen nådde sin peak i lördags.
Alla är trötta efter 6 veckors festande.
Bar Beluga (vårt andra hem) på piazzan har endast öppet på förmiddagarna så på kvällarna får man pyssla hemma eller hänga hos grannarna. Internet krånglar så jobb och kontakt med världen därute blir lidande. Så är det här… vid jordens ände. Ibland är det bara att acceptera och gå ut i köket istället.
Igår blev jag sugen på hummus med mycket citron, så det fick det bli.
Hummus
Ingredienser
500 gram kokta kikärter
2 vitlöksklyftor
7 msk citronsaft
4 msk tahnini
1,2 dl olivolja
3 nypor flingsalt (smulas i mellan fingrarna)
1 nypa torkad chili
1 ruska bladpersilja
extra olivolja till servering
Gör så här
Blanda alla ingredienserna i en matbredare och kör tills hummusen är slät. Vid servering lägg upp på ett djupt fat och ringla lite extra olivolja över.
Den här rätten är mer vanlig i norra Italien där den oftast serveras som tillbehör (contorni) till kött. Eftersom vi har prima broccoli nu så gör även vi den. Det enda är att vi saknar köttet. För min del gör det inget, när jag är här vill jag frossa i grönsakerna direkt ifrån landet. Häromdagen åt jag bara detta till lunch och det var utmärkt. Lite bröd till för att få med den sista oljan på tallriken och ett glas rött. Ja det var nog godaste lunchen på hela veckan. Man kan också servera detta som en antipasto vilket jag tänker göra till helgens knyt.
Ingredienser
1 broccolihuvud (ca 300 gram)
1 liten röd lök
3 vitlöksklyftor
Torkad mortlad chili efter smak ( jag gillar hetta så jag använde 3 små starka chili )
Rikligt med olivolja
Flingsalt
Gör så här
Skölj av broccolin, dela i buketter skär stammen i bitar ( god att ta med).
Hacka lök och vitlök och chilli.
Hetta upp olja i stekpannan, stek broccolin tills den är gyllene, vänd bitarna allt eftersom i stekpannan så att det blir stekyta på alla sidor. Salta.
Efter ca 6-8 min häll på lite mer olivolja och stek med löken chilin ett par minuter.
En av mina absoluta favoritdesserter är Tarte Tatin och jag är säker på att många av er håller med om dess förträfflighet. Ni som inte känner till den måste prova när tillfället dyker upp. Oftast är det ju i Frankrike där den här desserten har sitt ursprung.
Tarte Tatin är en uppoch nervänd paj som ska göras på äpplen med fast fruktkött och det finns många myter och rykten om dess ursprung. Ett av dem är att den kom till vid ett misslyckat äppelpajsbak i köket på Hotel Tatin i Lamotte-Beauron. Hotellet drevs av systrarna Stéphanie och Caroline Tatin. Stéphanie som var chef i köket glömde äpplena i stekpannan när hon karamelliserade dem i socker och smör. I stressen försökte hon rädda kakan genom att placera ut pajdegen som ett lock på stekpannan och hyva in allt i ugnen. Till sin förvåning upptäckte hon att gästerna älskade kakan och därefter hamnade den på menyn. Detta var i slutet av 1800- talet och namnet på rätten var då ” tarte solognote. Med tiden blev den hotellets paradrätt och man kan inte låta bli att undra hur dessa systrar som aldrig publicerade en kokbok eller ens skrev ner ett enda recept till eftervärlden skulle få sin äpplekaka så vida känd.
Legenden förtäljer att en man vid namn Louis Vaudable som då och då brukade åka till Lamotte-Beauron för att jaga besökte systrarnas restaurang och blev som besatt av pajen. Han var en riktig gottegris och dessutom ägare till Maxim´s i Paris. Med listiga metoder försökte han lirka fram receptet ur personalen men gick ständigt bet. Det gick så långt att när hotellet sökte ny trädgårdsmästare tog han jobbet i förhoppning om att komma över Stéphanies kökshemligheter. Det tog tre dagar för hotellet att upptäcka att Monsieur Vaudable var totalt värdelös som trädgårdsmästare och han fick sparken. Men vid det laget var spioneriuppdraget utfört och efter systrarnas bortgång sattes desserten upp på Maxim’s meny under namnet ” tarte de demoiselles Tatin”. Till Maxim’s i Paris kom artister, politiker och andra som rörde sig vant i världen och med dem reste systrarnas paj vidare som “Tarte Tatin”.
Så här års har vi inga äpplen på träden men mängder av citrusfrukter så det får bli en Tarte Tatin på apelsiner. Man kan använda antingen mördeg eller smördeg till botten/locket. Om du köper apelsinerna i butik så tvätta dem noggrant eftersom också skalet ska vara med.
Apelsin Tarte Tatin
8 portioner
Ingredienser
75 gram smör
1,5 dl socker
1 vaniljstång (repad)
3-4 söta apelsiner
200 gram smördeg (en rundel på ca 24 cm diameter 0,5 cm tjock)
Gör så här
Tvätta apelsinerna och skär dem i tunna skivor med skalet på.
Sätt på ugnen 200 grader.
Ta en ugnssäker stekpanna på ca 24 cm i diameter och smält smöret på låg värme.
Blanda i sockret och vaniljen och låt detta smälta ihop på fortsätt låg värme.
När sockret har karamelliserats ta av pannan och placera apelsinskivorna tätt och lite omlopp så att de täcker hela pannan.
Gör en rundel av smördegen och placera över apelsinlagret som ett lock, skär bort överblivna kanter.
Grädda i 200 grader i 20-25 minuter.
Låt tarten vila och sätta sig något i ca 20 minuter innan du vänder upp den på en tallrik.
Servera ljummen eller rumstempererad, gärna med vispad grädde eller vaniljglass.
Det är citrussäsong och över hela ön dignar träden av ljuvliga apelsiner av varierande sort. Söta, bittra och rödspräckliga blodapelsiner. I varje kök syltas och saftas det. Carlo och hans mamma gör hyllmetrar med marmelad till sommarens frukostgäster. Vi pressar juice, gör sallader, desserter och använder dem i matlagningen. Jag försöker också pumpa i våran Igor så mycket jag får lov. Men principfast som han är äter han inte frukt om den ligger i hans matskål. Det gäller att sitta hos honom på golvet i dörrsmygen och skala apelsinen långsamt och samspråka, sedan äter jag först en klyfta, sedan han en och så delar vi en apelsin tillsammans och känner att vi hör ihop.
Radicchio, denna vackra sallad är både älskad och hatad. Själv tillhör jag älskarna och använder den i risotto och pasta eller grillar den och äter den med olja. Om du tycker att radicchio är för besk så kan du enkelt byta ut radicchion i det här receptet mot savoj- eller grönkål. Det går inte heller av för hackor.
Njut denna vinterpasta med ett gott glas rött.
Trevlig helg!
Orecchiette med radicchio och gorgonzola
4 port
Ingredienser
2 vitlöksklyftor
1 gul lök
50 gram pancetta
en skvätt olivolja
1 raddicchiohuvud
1 dl vitt vin
2 msk smör
2 dl grädde
100 gram gorgonzola picante
havssalt och nymalen svartpeppar
500 gram Orecchiette pasta
Metod
Koka upp riktigt med pastavatten.
Finhacka eller pressa vitlöken.
Finhacka löken och skär pancettan i små kuber.
Skölj radicchion och dela den på mitten, skär bort stammen och skär medelstora bitar.
Hetta upp en stekpanna med en skvätt olivolja, stek pancetta, vitlök och gul lök ca 3 -5 min.
Dra ner värmen och lägg i radicchion salta och peppra.
Låt puttra ca 5 min och rör om då och då.
Häll i vinet och puttra 5 min till.
Lägg i gorgonzolaosten och grädden, rör om och puttra på låg värme tills pastan är klar.
Spara en kopp med det kokande pastavattnet och använd det till att späda såsen med när det behövs. Ha uppsikt över såsen så att inte osten bränner i botten av pannan.
Smaka av med salt och peppar.
Koka pastan 1 min mindre än rekommenderat på förpackningen.
Häll av pastan i ett durkslag och blanda den med såsen och en skvätt av det kokande pastavattnet.
Servera direkt!
En av mina närmaste vänner här på ön är Ines Lommatzsch, hon är landskapsarkitekt och fröexpert. Ines är född och uppvuxen bakom järnridån i det forna Östtyskland.
För åtta år sedan kom hon till Pantelleria med avsikten att studera fenomenet Giardino Panteschi. Efter att ha sovit sin första natt i en antik dammusi bestämde hon sig för att flytta hit. Förförd av det dramatiska landskapet och Pantelleras skönhet tog hon ett instinktivt beslut att förändra sitt liv.
Ines och jag brukar kuska runt i hennes lilla gröna fiatpanda tidiga morgnar och upptäcka Pantellerias gömda skatter. Ines är en av de få människor här på ön som jag kommunicerar på engelska med, så det är väldigt skönt för mej att då och då vila språkhjärnan. Italiensk/Pantescho är något jag kämpar med. Ines är också väldigt intresserad av eteriska oljor och destillerar diverse plantor som man kan utvinna olja ur. Hon använder oljorna till matlagning, som medicin och sedan gör hon krämer av dem. Riktigt bra krämer är det och allt är dessutom ätbart. Vi brukar kalla dem för skin food.
Ines och jag hade en längre tid hört ryktas om att det skulle finnas en övergiven jojobaodling, som en pilot för många år sedan planterat på ön. Han flög sitt egna plan och tanken var att han skulle använda jojobaoljan till sin flygmotor. Tyvärr finns han inte längre kvar på Pantelleria och vi har heller inte hittat någon annan som vet någonting om den här odlingen. Vi visste heller inte om det skulle finnas något kvar av den, så det har varit svårt att veta vad vi skulle leta efter. Så en dag nu i höstas när vi var ute och kajkade runt i ett annat ärende så ramlar vi bokstavligen över ett fält med 100 jojobaträd. De var runt 30 år gamla och vildvuxna men fullt friska och välmående och med mängder av jojobanötter.
Ines brukar köpa in ekologisk jojobaolja som en av ingredienserna i sina krämer, men nu så kan hon göra sin egen olja. Hon kallpressar ut oljan. Den har extremt lång hållbarhet och är antibakteriell . Jojobaoljan hjälper till både vid underproduktion och överproduktion av hudfett, så därför funkar den bra på både torr och fet hy, vilket är ovanligt. Det betyder att den vårdar rynkig, grov och åldrad hy och fungerar utmärkt på psoriasis och kliande eksem. Den motverkar också acne och vårdar hy som producerar för mycket hudfett.
Den här ön bjuder ständigt på nya överraskningar och nu försöker vi hitta den mystiske piloten för att höra om han vill sälja sin jojobaodling till Ines, så hon kan utöka sin produktion. Detektivarbetet forsätter.
Jag har en pastasås som jag gör när kylen gapar tomt. Den blir alltid god, ibland önskar mina svenska vänner sig den när jag kommer hem till Sverige, allra mest Fredrik. Han är tokig i den här såsen. Den ser inte så märkvärdig ut men har mycket smak av kaprisen, sardellerna och oreganon från Pantelleria. Det rivna citronskalet är viktigt. Om man inte har färska tomater hemma så kan man ta en burk. Om det blir något över så håller den sig en vecka i kylen. Det är bara att koka upp ny pasta och värma såsen.
En sås för Fredrik
4 portioner
Den här såsen ska ha lite hetta, om du vill ha den medium stark så kärna ur chilin och ta inte med kärnorna. Om du vill ha den mer spicy så ta med en del av kärnorna. Citronskalet är jätteviktigt så uteslut inte det.
Ingredienser
8 sardellfiléer
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 chilifrukt eller 1/2-1 tsk torkade chiliflakes
5 dl passerade tomater
1 dl torrt vitt vin
12 cocktailtomater
4 msk råsocker
6 msk sköljd och avrunnen kapris från Pantelleria (finns här)
2 tsk oregano från Pantelleria (finns här)
Skalet av 1 ekologisk citron
400 gram tortiglioni rigatoni eller penne
Gör så här
Skär varje sardell i 4 bitar
Finhacka lök, vitlök och chili.
Skölj tomaterna och sätt ett litet stick i varje tomat med en vass skalkniv.
Ta fram en stekpanna och hetta upp olivolja, lägg i sardellerna och låt dem smälta ihop i pannan tillsammans med lök, vitlök och chili tills allt blir mjukt och gyllene.
Lägg i cocktailtomaterna, skaka pannan under tiden i någon minut.
Slå på vinet, sänk värmen och låt löken suga upp en del av vinet.
Häll i de passerade tomaterna, sockret och kaprisen.
Låt det puttra på svag värme medan du kokar upp pastavattnet.
Koka pastan al dente och smaka samtidigt av såsen om det behövs mer salt och mer socker.
Eftersom kaprisen och sardellerna ger hög sälta så är det viktigt att inte salta innan såsen har kokat ihop.
Stäng av värmen på såsen och rör i oreganon och det rivna citronskalet.
Pastan är klar ca 30-60 sek innan rekommenderad koktid på paketet.
Slå av i durkslag och blanda pasta och sås noggrant.
Servera direkt!
